Grattis Emmy och Anton!
Den här dagen började bra, jag kände mig pigg och pepp på en dag med plugg. Men sen så går dagen, det blir mörkare och mörkare, det blir svart, det börjar snöa och jag sitter här med mina känslor. Ska ta mitt egna råd och acceptera dom nu.
Sådär, då va det gjort och det känns genast bättre (nja).
Idag firar två av mina närmaste vänner två år tillsammans, därför tänkte jag skriva en dikt:
Ni är två goda goltuppar
tack för att vi sluppit se när täcket guppar.
Ni träffades som två småttingar
men har utvecklats till ett par godingar.
Ni har haft era svackor
men det har inte varat i veckor.
Ni är förebilder till oss alla
och ni får oss att på kärleksballader tralla.
Ni tar oss nu till huvudstaden för att fira
då ska kärleken spira.
Ellen och Obama
Hej folket!
Jag tänker inte låtsas som att jag vet någonting om valet i USA, för det gör jag inte. Jag vet att Barack Obama är favorit och att John McCains bror ringde 911 för att klaga på bilkön han satt i. Sen vet jag att John McCain och den där Palin som han hänger med verkar vara ganska så efter när det gäller samhällets utveckling, de verkar vara emot sex före äktenskapet och homosexuella äktenskap och sånna där saker som jag och förhoppningsvis alla mina smarta läsare ser som helt självklara saker.
Sen tycker jag att det är ganska kul att Palins 17-åriga singel dotter är preggo, eller har jag missuppfattat?
John McCain hos Ellen. "So you'll walk me down the aisle?" haha
Som sagt, jag vet inte mkt om valet så upplys mej gärna om jag har fattat fel.
Vad är jag?
Idag ska jag göra något jag längtat efter väldigt väldigt länge. Jag ska se High School Musical 3!
Jepp, så är det. Mobba mej om ni vill men ingenting kan såra mej en dag som denna.
Jag har fått vänta tills jag har en sann vän i stan för att se den, jag har tjatat på min bekantskapskrets att jag vill gå och se den men ingen har offrat sig för min skull. INGEN!
Så nu när Mini kom hit från Stockholm så passar jag på, hon går med på allt den tösen. Och då menar jag ALLT! HAHAHA jag är så jävla rolig! Käft. Ok.
Nej nu ska jag ta och skölja av min giraffkropp och sen åka in mot stan. Eller kan ni förresten komma på något bättre djur som man kan kalla min kropp? Jag är lång, spinkig, har onormalt långa armar, missbildade öron och så en liten putmage på det. Något djur som passar bättre in på den beskrivningen än en giraff? Hjälp till nu.
Rädda tuttarna!
Allting går självklart till rosa bandet-kampanjen eftersom det är den rosa månaden. Så nu gör vi alla det här.
http://www.pause.se/2008/10/24/stod-rosa-bandet/
Klickeliklicka.
Känslor part 2
Känslor är så förbaskat jävla viktiga! Kom ihåg det läsare, alla känslor är viktiga och guld värda, även de inte så roliga känslorna. De hjälper oss att utvecklas och bli bättre människor.
Var aldrig rädda för era känslor. Känslor kan vara läskiga men det är okej. Man kan känna sig hopplös, man kan känna sig ledsen, man kan känna sig arg och det är också okej. Sen gäller det bara att hitta ett sätt att komma över de där känslorna, och komma ihåg de där superduperbra och härliga känslorna som man kände igår, förra månaden eller förra året för det går alltid att komma tillbaka! Kämpa på så finns de där en vacker dag igen, jag lovar.
Nu med alla höstdepressioner som snurrar omkring är det viktigt att vi ser efter varandra. Kramas mycket, det tycker jag är bra, och gosigt. Och gosigt är bra.
Känslor
Jag vet inte om det märks här men jag är en ganska känslosam person.
Jag gråter när jag ser sorgliga saker på tv, jag gråter när bra saker händer och jag gråter framför allt när äldre män gråter.
Seriöst, Har ni någonsin sett något sorgligare än när gubbar gråter?!
Jag vet att jag har tagit upp det här tidigare men kommer ni ihåg Marie Picassos pappa i idolfinalen förra året? Jag grät och grät och grät. Visserligen grät jag för att Marie vann och var så lycklig men när jag ser den där lite skrumpna äldre mannen gråta och se så oerhört stolt ut då brister det på en gång. Helt otroligt.
Jag har nog alltid varit sån tror jag, kan ni då förstå slutet på the notebook?
Jag såg knappt det för jag böla så mycket, när gubben står där och gråter! Nej fy, det är så sorgligt. Nu blir jag tåriz.
Vi byter ämne! Det finns en grabb i mitt liv nu för tiden, han frågade mej om det inte är beroendeframkallande att blogga. Eftersom jag är en före detta bloggare borde jag ju veta. Jag vill inte vara en före detta bloggare!
Näe, nu blir jag känslosam för det med. Är det pms-vecka kanske? Det här är ju onormalt.
Idolkväll
Åhhhh, tåriz! :')
Anton, din kommentar made my day :)
Jag tänkte ge mej på en idolanalys.
Alice hörrni, är hon inte den coolaste bruden ever? Jag tror jag har en liten tjejcrush där nästan, jag ringde till och med och rösta och tyckte det va så grymt när det va hon som svara! och så sa hon "Ha en fortsatt trevlig kväll" NAAAW, så söt.
Lars, för mej är det helt obegripligt att den mannen är kvar. Han kan inte sjunga!!!!!!!! Jag blir så irriterad, juryn sitter och klagar på allt Sepideh gör, hon som faktiskt kan sjunga rent och så hyllar dom fjömpar som Johan och Lars. What? USA-skadade...
Anna, rocked the house ikväll. Helt freakin underbar, att hon är 16 bast är också obegripligt. Inte nog med att hon har större utbuktningar på övre delen av framsidan på kroppen än mej, hon har även the face of a 24-åring. Minst.
Johan, åh herregud. Vad gick snett här? Dom snacka om att han var i målbrottet ikväll men jag tvivlar på att han ens kommit in i puberteten. När jag ser honom uppträda och skrika i micken (som om den inte hör dej ändå?!) tänker jag tillbaka på min högstadietid, han hade passat som handen i handsken i Ekholmsskolans aula. Som den där lite pinsamma outsidern som gör ett sista tappert försök att stå ut.
Nej förlåt Johan, nu blev det lite väl hårt. Du har ju iaf fina tänder! och så liknar du en vän till mej också och hon är ju relativt söt...
Rock-Robin, skönaste rösten det här året (dock slår ingen Daniel Lindström)
Resten stod helt enkelt inte ut tillräckligt.
pöss döh
Förklaring
Ni är så söta som fortfarande klickar er in här, gulligull på er :') Inte för att det är många men några stycken är det iaf.
Jag känner att jag är skyldig er en förklaring, här sitter man i flera månader och skriver flera inlägg om dagen och sen helt plötsligt skriver jag inte alls. What's the deelio liksom?
Jo såhär är det, det började strömma in läsare. Jag fick prestationsångest och freaked out. Jag tänkte att jag kan ju inte sitta och underhålla 200 pers dagligen, tänk om dom inte tycker om mej? tänk om dom tycker jag är tråkig?! Sånna tankar ploppade upp i min hjärna.
Ibland tänker jag på er, och får för mej att jag vill komma tillbaka hit till the bloggosfär men det verkar ju inte funka. Fast det är ju kul, och jag med mina bekräftelsebehov behöver det ju. Äh, vi får se. Jag kanske bara dyker upp nån gång ibland. Jag kan ju tipsa er om att läsa med rss istället! Jättejättebra! Typ bloggkoll eller vad det finns, fast jag läser på google reader.
SMEK!
