emmzolo

Jag vet inte om det märks här men jag är en ganska känslosam person.
Jag gråter när jag ser sorgliga saker på tv, jag gråter när bra saker händer och jag gråter framför allt när äldre män gråter.
Seriöst, Har ni någonsin sett något sorgligare än när gubbar gråter?!
Jag vet att jag har tagit upp det här tidigare men kommer ni ihåg Marie Picassos pappa i idolfinalen förra året? Jag grät och grät och grät. Visserligen grät jag för att Marie vann och var så lycklig men när jag ser den där lite skrumpna äldre mannen gråta och se så oerhört stolt ut då brister det på en gång. Helt otroligt.
Jag har nog alltid varit sån tror jag, kan ni då förstå slutet på the notebook?
Jag såg knappt det för jag böla så mycket, när gubben står där och gråter! Nej fy, det är så sorgligt. Nu blir jag tåriz.

Vi byter ämne! Det finns en grabb i mitt liv nu för tiden, han frågade mej om det inte är beroendeframkallande att blogga. Eftersom jag är en före detta bloggare borde jag ju veta. Jag vill inte vara en före detta bloggare!
Näe, nu blir jag känslosam för det med. Är det pms-vecka kanske? Det här är ju onormalt.